Fredmans Sång n:o 21

Så lunka vi så småningom från Bacci buller och tumult,
när döden ropar : Granne kom, ditt timglas är nu fullt.
Du gubbe fäll din krycka ner, och du, du yngling, lyd min lag,
den skönsta nymf som åt dig ler inunder armen tag.

Ref:
Tycker du att graven är för djup, nå välan, så tag dig då en sup,
ta dig sen dito en, dito två, dito tre så dör du nöjdare.

Du vid din remmare och press rödbrusig och med hatt på sned,
snart skrider fram din likprocess i några svarta led ;
och du som pratar där så stort, med band och stjärnor på din rock,
ren snickarn kistan färdig gjort, och hyvlar på dess lock

Tycker du att .....

Men du som med en trumpen min, bland riglar, galler, järn och lås,
du vilar på ditt penningskrin, inom din stängda bås;
och du som svartsjuk slår i kras buteljer, speglar och pokal ;
bjud nu godnatt, drick ur ditt glas, och hälsa din rival.

Tycker du att .....

Men du som med en ärlig min plär dina vänner häda jämt,
och dem förtalar vid ditt vin, och det liksom på skämt,
och du som ej försvarar dem, fastän ur deras flaskor du,
du väl kan slicka dina fem, vad svarar du väl nu ?

Tycker du att .....

Men du som vid din återfärd ifrån det du till bordet gick,
ej klingat för din raska värd, fastän han ropar : Drick !
Driv sådan gäst från mat och vin, kör honom med hans anhang ut,
och sen med en ovänlig min, ryck remmar´n ur hans trut.

Tycker du att .....

Säg är du nöjd min granne säg, så prisa värden nu till slut ;
om vi har en och samma väg, så följoms åt; drick ut.
Men först med vinet rött och vitt för vår värdinna bugom oss,
och halkom sen i graven fritt, vid aftonstjärnans bloss.

Tycker du att ....